Det går inte förklara att mitt liv, är liksom inte planerbart nånstans just nu o jag hatar att inte ha saker att se fram emot. Helt lost känner jag mig. Att inte träffa folk som jag vill. Är ju ganska beroende av människor. Dock kan jag helst skippa some people i skolan som absolut inte tänker innan dem pratar? Är det bara jag som tänker att det är onödigt, jag får inte ut nått av det, öppna inte käften..ibland undrar man. Kan bara inte sluta förundras..o jag undrar hur dem mår..
I går jobbade jag 14 timmar, kom hem o skulle plugga på det trodde jag. Jag dog. Nu vet jag hur det känns. Jag la inte av, jag gav inte upp, jag dog.
Premiär för hockey idag med. Jag naddis ninni sam o stefan dundrade dit. Va ju inte mycket o se. Men hockey är alltid underhållning :)
vi hörs
jag vågade hoppa iaf :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar