det löser sig

Det går inte förklara att mitt liv, är liksom inte planerbart nånstans just nu o jag hatar att inte ha saker att se fram emot. Helt lost känner jag mig. Att inte träffa folk som jag vill. Är ju ganska beroende av människor. Dock kan jag helst skippa some people i skolan som absolut inte tänker innan dem pratar? Är det bara jag som tänker att det är onödigt, jag får inte ut nått av det, öppna inte käften..ibland undrar man. Kan bara inte sluta förundras..o jag undrar hur dem mår..

I går jobbade jag 14 timmar, kom hem o skulle plugga på det trodde jag. Jag dog. Nu vet jag hur det känns. Jag la inte av, jag gav inte upp, jag dog.

Premiär för hockey idag med. Jag naddis ninni sam o stefan dundrade dit. Va ju inte mycket o se. Men hockey är alltid underhållning :)

vi hörs

jag vågade hoppa iaf :D

Cypern resan var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Tyvärr har den gett mig så hemskt mycket ångest jag aldrig haft i hela mitt liv kan jag lova! Inte för att jag har gjort bort mig där eller nått. Absolut inte! Utan över allt som finns här och allt som inte finns här och så jävla mycket mer.

Seriöst jag måste ta tag i mig själv! Det här funkar inte.. helt jävla lost.

Jag tror på ödet, nu måste jag bara börja fatta det. Allt som händer har en anledning och en viss mening. Händer inte saker så ska det va så. Händer saker ska det va så. Det är bara to fucking bad ibland. Det här är sjukt. Skärpning

nu har jag lite svårt o leva i verkligheten