Om ni bara visste just nu i denna sekund hur mycket jag uppskattar och hatar mig själv på samma gång! Hur kan man skämmas så mycket för en människa man tyckt om så mycket?
Jag har knappt inga ord att uttrycka det i! Jag får så jävla ont i magen, bara för att jag vet hur MYCKET jag har försökt!! Jag är så jävla glad att jag gav upp! Jag trodde aldrig man kunde vara stolt över någonting man ger upp. Men jag är stolt.
Jag vet att jag inte borde lägga mig i, men jag kan inte låta bli att bli besviken. Patetiska jävla människor. Fy fan, men jag kunde väl inte göra mer. Skyll alltid dig själv. Det är ju lustigt hur människor förändras, eller var det bara jag som insåg att det var inte det rätta helvetet för mig? Jag vet inte, men jag tycker bara synd om dig och, så ska jag sluta bry mig.
Jag är så glad för de människor jag har omkring mig. Tur att det finns några som inte är som alla andra! (för du är ju precis som alla andra) tack
let’s sing for all the idiots
måndag 22 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar